Näe, hörni!

Nu tar jag lite helg här. Knatar hem och bränner av en salva med Orsa spelmän, 5.0 surround system - heavy on the base. Pruttar på Julfemman och Jiddish schottis. Sen kan grannarna säga vad i helskotta dom vill.

Och så var det med den saken. Punkt slut.

Oskar når nya lägstanivåer

Jag och Eivor satt alldeles nyss i godan ro och diskuterade Pol Pot i fikarummet. Diktatorn, ni vet? Oskar fick av oförklariga själ för sig att ge sig in i diskussionen.
"Alltså... jag gillar ju inte opera i vanliga fall, men han var fan KUNG i talang!" bräkte han fram och höjde handflatan för en high five.

Jag bara orkade inte med galenskaperna, utan gick helt enkelt därifrån. Oskar tror fortfarande att jag är arg på honom av någon anledning. Så klart är jag inte arg. Oskar kan ju inte hjälpa att han är dum.

Oskar har fått en vän

Det har börjat en ny stackare på våran avdelning. Kajsa nånting. OggyDoggy och Kajsa har börjat gadda ihop sig emot mig. "Äger" mig fullständigt, tycker dom. Kallar mig bög och så. Jag menar, jag har ju lite längre hår och en del sjalar. Då måste jag ju vara bög. Det säger väl sig självt? 

Det är roligt att se dom. Begåvningsreserven förenad i en superorganism. En blind leder en blind.

Ny låttext på gång...

Jag följer Riksväg 60 framåt utan stopp
Där förnuftet slår idéerna på fingrarnas topp
Där man sparkar undan benen på den som springer själv
Här är ingen människa stark
Här är alla för en

Jag ser linje femtiofyras sista stopp
En röd kommun sen sextio år
Med nordeuropas bästa stålfabrik
Är du utan någon förhoppning här
Kan du skatta dig rik

Har Maria samlat krafter att stå rakt
Vad gömmer Doria i ögonen
Vad tappade hon längs vägen
Har hon svaren jag behöver var för sig
Är dom en hemlighet för mig

Här på Torngatan är konstpausen ett liv
Här förmultnar alla tankar
Under dagarna som vankar av och ann
Bortom vidderna och vyerna
Och drömmen som brann

Jag ser linje femtiofyras sista stopp
Den jag skyller mina fel och brister
Blottar strupen brister ut i sång
En historia om en pojke härifrån
Sjungen gång på gång...



Mack-fest

Jag och min kära vän Andreas Tysk har jobbat fram ett odödligt koncept. På lördag blir det tjo och tjim. Vi kommer att köpa på oss ett parti Heineken, en betydande mängd bröd och diverse tillbehör. Vi kommer att skörda livets goda frukter och avnjuta fantastiska mackor, kall öl och lyssna på Bruce Springsteen.

Klädsel: Kavaj.

De flesta är inte bjudna. Endast ett fåtal människor som står oss nära får komma. Ja, det var väl mest det. Att jag ska ha ett awesome partay och ni är inte bjudna.

Just det.

Jag och Anna-Maria är sams

Anna-Maria har bett om ursäkt. Ja, hon skulle i ett avlägset universum kunna tänka sig att möjligtvis ligga med mig. Och ja, jag är JD.

Så - Ordningen återställd! Nu stryker vi ett streck över detta och går vidare. Ja?


Anna-Maria är en fullständig JÄVLA idiot

Jag liknade ju Anna-Maria vid Elliot förut. Hon i scrubs, ni vet. Nu är jag så flyende förbannad på henne att jag inte riktigt vet var jag ska styra kosan. Jag sitter här och kokar.

Vi satt på rasten och diskuterade hurvida jag i detta skulle kunna vara JD. Jag skulle vilja påstå att så skulle fallet kunna vara. Mark my words: Så skulle det verk-LIGEN kunna ligga till. Jag dagdrömmer mycket, säger en hel del dumt och har väldigt barnslig humor. Ja, ni vet. Anna-Maria har då mage att kläcka ur sig "Fast njaaa, jag skulle nog inte kunna ligga med dig..."

Inte nog med att detta var en fullständigt irrelevant observation. Nej, nej, NEJ!
Det är nämligen så att Anna-Maria har en riktigt riktigt gräslig pojkvän. En padda! En lustig liten figur. Han saknar helt karisma, har en kägel-liknande kroppsutformning, allmänt lustig frisyr och små små ögon. Riktiga serietidningsögon.

Ungefär som han jobbiga killen som, just det, Elliot ränner med i någon säsong, ser han ut. Fast helt utan kroppsliga fördelar.

Att Anna-Maria har MAGE att komma till mig med snickeli-ding om p-piller hit och förmodad graviditet dit - smeta in i hela mitt ansikte att hon ligger med detta MONSTER - och sen komma och påstå att jag, en helt okej kille (ingen Johnny Depp eller Jude Law, men ändå!) inte ens finns på ligg-kartan. Det är uselt.

Jag är så jävla arg just nu. Jag är så fullkomligt jävla förbannad. Anna-Maria har satt sin sista potatis. Hon har skitit riktigt ordentligt i det blå skåpet. Riktigt jävla ordentligt!


Någon som vet?

Varför älskar alla Japan? Japansk film ska vara den bästa, har man ju hört. Men hey! Så är det ju inte. Vidare, är det manga hit och J-rock dit.

En annan sak jag inte riktigt förstår är människor som kan Japanska och gör en oerhörd grej av det. Man ställer en enkel fråga och Japs-lallaren svarar med något märkligt läte. När man frågar vad i helskotta det är fråga om, replikerar han/hon "Det är ja på Japanska" triumferande. Det handlar om en slags dumförklaring.

Vad beror detta på? Vad är så speciellt med detta risiga land?

Anna-Maria är min lilla Elliot

Mina goda vän, kollega och co-founder av företagets APT-grupp Anna-Maria är min egna lilla Elliot. Hon i Scrubs, ni vet?

Inte på det där will-they-wont-they-sättet, utan mer att hon är ett mentalt vrak. Hon kommer ofta fram till mig med fladdermusröst och kattungepuls och söker tröst. Kanske har någon chef haft en trist ton emot henne, eller kanske har hon problem med en jobbig kund. Vad helst livet sätter upp för hinder, rasar Anna-Marias värld samman. Då smyger hon upp med gråtfylld röst och glansiga ögon och söker tröst.

Som nyss. Hon fick just reda på att hennes visdomständer ska opereras bort på torsdag. Hon började hyperventilera, svälja gråten och fläkta sitt rodnande ansikte med handflatorna medan hon berättade för mig om sin skräck för sprutor. "Jag måste gå och ringa pappa!" sa hon och sprang iväg.

Hon är rolig, Anna-Maria. Mycket lustig att ha i sin närhet. Hehe.

Och helt plötsligt...

...beter sig alla på kontoret som om dom inte brytt sig om något annat än pingis, mest hela livet. Diskuterar racketvinklar och reaktionsförmåga och har sig.

Töntar.

Zelda 2

Internet är det bästa som finns, mina vänner. Helt fantastiskt!

Just nu spelar jag Zelda 2. Är precis vid bossen på första palatsen. Hästpöjken ska få smaka bly!


Super Mario

Det är ett sju-jäsingens hålligång på jobbet, vågar jag lova. Jag och Oskar har hittat en sida på nätet där man kan spela Super Mario.

Let the good times roll!

Min vän på ICA

Idag tog jag ut den sista hundringen på kontot och gick till ICA för att köpa lite förnödenheter. Skogaholmslimpa och sånt. Tanten innan mig i kön till kassan krånglade och ställde till ett jäkla hallå där i affären. Den unga kvinnan i kassan förklarade på ICA-svenska för damen hur det låg till och sen var det inte mer med det. Damen vandrade därifrån smått irriterad och den unga kvinnan kände sig missförstådd.

Jag och den unga kvinnan är flyktigt bekanta med varandra. Hon vet vem jag är och vice versa. Vi har aldrig pratat med varandra, men båda är införstådda i den rådande situationen. Vi är känn-igen-disar med varandra.

När jag kommer fram för att betala hälsar hon inte med ett vanligt "Hejhej!", utan ett mer lättsamt och glatt "Hajj!"
I hennes hälsningsfras dolde sig både ett "Tjenare! Jag vet ju vem du är, dig känner jag igen." och ett "Sorry för kärring-bitchen, dom blir sådär när dom slutar få mens."


Där och då hade vi att göra med en perfekt avvägd hälsningsfras. Jag vill påstå att den unga kvinnan på ICA är ett socialt geni.


Korsord

På min semester fick jag för mig att jag skulle varva ner. Andas ut och bli helt och hållet zen, om man säger. Sagt och gjort, jag tog ett tåg upp till mina vänner i Stockholm och söders vackra kvarter. Den pretentiösa låtskrivaren i mig trivs ju faktiskt där som fisken i det lilla vattnet.

I några dagars tid satt jag på mina vänners innergård medan dom jobbade och slet. Jag sippade kaffe, löste korsord och stötte faktiskt på och utbytte diverse artighetsfraser med Lisa Ekdahl. Goda tider.

Nu är jag sedan två veckor tillbaka på jobbet. Vaknar tidigt på morgonen av någon slags stress och kan inte somna om. Går tidigt till jobbet. Tänker och funderar.

Varje morgon, precis innan jag lämnar min stökiga lägenhet ser jag min korsordsbok. 15 olösta korsord, som en symbol för hur mitt liv är just nu. Allting är ofullständigt och mina tidigare strategier har visat sig vara misslyckade. Det jag måste göra är att titta bakåt för att komma underfund med var det gick snett. Vad jag har gjort för fel. Det känns som ett menlöst steg tillbaka, men ingenting löser sig av sig självt. Jag måste ändra mig nu, annars kommer min tillvaro fortsätta vara resultatlös och ofullständig tills jag dör.

"Helvete", säger jag tyst för mig själv. Sen går jag.

Tänkte på en grej

Man har ju lärt sig att enligt bondepraktikan ligger det till så att om Anders slaskar så braskar julen och tvärtom. Det vill säga att om det regnar, slaskar och har sig riktigt ordentligt den 29 november så blir det rikligt med snö under julhelgen. Om det däremot är snö på backen samma dag så kommer julen att bli en slaskig historia.

Vilken idiot har kokat ihop den hitte-på-regeln? Förbannat dumt.

Hypotetisk utmaning

Säg att ni skulle ha chansen att ligga med världens snyggaste människa. Pöjkera kan väl tänka sig Reachel Bilson (Summer i OC) och till flickera kan vi väl säga, ja, Jonny Depp.
Det är inga som helst konstigheter, ni har ett friligg med världens snyggaste människa. Men! För att ta er till er sexpartner måste ni först brottas med en djärv. Ni har inga vapen eller tillhyggen. Endast era händer och kroppsstyrka. Ni måste ha ihjäl en fullständigt galen djärv.

Skulle ni spotta i handflatan och skaka tass på den utmaningen?


Marcus utmanar mig

Min kollega Marcus har en utmaning. Jag får tusen spänn om han får slå ett tangentbord mot mitt huvud till det går sönder. Vad säger vi om det? Lättförtjänta pengar va?

Vattentätt? Ja?


Käppen

Skulle ni låta en vän dra en rallarsving i huvudet på er med en träkäpp två hundra spänn? Jag menar, ett riktigt praktslag rakt på hövvet. Upp mot virveln till.

Jag vet faktiskt inte hur jag skulle göra. Den är svår.

Skojigheter

Det har hänt en del skojigheter nu på kvällskvisten. Först och främst har vi en spelning på gång med bandet. Mitt älskade Loving Anti. Helt fantastiskt roligt!

Vidare, ringde min fina vän Maria upp mig och tjötade några minuter. Det var skvaller hit och hyschan byschan dit, tills helskottat brakade lös hemma hos Maria. Någon av hennes små avkommor skred till verket och ställde till knak och brak i huset. En femårings avgrundsvrål satte punkt för vårat samtal.

Och ja, så var det med den saken. Punkt slut.

Okej, schyrre!

Någon kan väl ringa mig, va? Det börjar bli lite outhärdligt att inte kunna ringa utgående. Vore kul att hitta på nåt sköjj här någon dag.

Tysken? BingBong? Elena?

Ja?

Public service announcement

Från nu till måndag kan jag endast ta emot samtal till min mobil. Jag kan alltså inte ringa upp er. Så ni är väl snälla och ringer mig va? Så att jag har något att göra. Ja?

Folk som gärna får ringa:


Andreas Tysk
Tim Wallbom
Max Wallbom
Andrea Lysén
Elena Eriksson
Pappa
Mamma

Resten av er kan väl egentligen kvitta. Jag ringer aldrig er i alla fall.


18/8 -08

Det har tidvis gått bra
Tidvis har skakandet lagt sig
Ibland har jag vaknat på morgonen
och gjort det jag ska

Jag har saknat ditt skratt
Jag har saknat din röst
Ensama dar har jag saknat ditt huvud
Mot mitt bröst

Jag har saknat en vän
Jag har varit på krogar och barer
Det har hänt att jag ljugit och sagt
Att jag måste gå hem



Och vet ni?

Oskar kallade sig själv OggyDoggy förut. Presenterade sig med frasen "Tjenare, jag heter Oskar. Men du kan kalla mig för...(konstpaus)... OggyDoggy!"
Sen flinade han hårt. Hela tiden på gränsen att brista ut i asgarv. Tyckte att han var riktigt fyndig. En helkul kille.

Sen började jag tracka honom riktigt duktigt. Gav honom ordentligt med fan för namnet och försäkrade mig om att han var helt och hållet på det klara med att det är en riktigt töntig sak att tycka att OggyDoggy är ett roligt namn.

Nu har det gått så långt att, ja, OggyDoggy förnekar att han någonsin kallat sig för - just det - OggyDoggy. Skamsen och förstörd är han, den jäveln. Som en blöt hund.

Det är underbart att se. Vi kan, bortom all världens rimliga tvivel, helt säkert, klart som korvspad konstatera att ställningen nu är 2-0 till Eddie.

Facebook

Jag har skaffat facebook. Jag är tydligen lite efter, enligt många. Men det hör inte hit. Så det släpper vi. Okej?

I alla fall!
På facebook kan man ju göra massa helfestliga grejer. Poka, puffa, skicka presenter osv. Så efter att ha fått reda på att jag skaffat facebook gjorde också Oskar det. Han letade snabbt upp mig och "köpte mig som ett husdjur". Skoj skoj, tänker ni. Blodigt allvar tänker Oskar. Han låg på mig som en igel om detta. Kallade mig lilla husdjuret, berättade att det var en billig affär och krystade fram långa skratt.

Oskar trivdes som fisken i vattnet. Tills jag berättade att jag har blockerat hans användare på facebook. Jag har tagit det steget längre. Jag har gjort något som är lite mer verkligt än att "köpa någon som ett husdjur".

Jag tror vi alla kan vara överens om att det i nuläget står 1-0 till Eddie.

Kort meddelande

Numera avslutar jag alltid mina meningar, sms och mail med frasen "och så var det med den saken. Punkt slut."
Jag finner att det skänker mer substans åt såväl min person som mina åsikter.

Och så var det med den saken. Punkt slut.

Ja just ja!

Sa jag att jag och Oskar just blivit singlar igen?


Min svarta katt

Igår kom jag face to face med mina demoner. Min svarta katt, som jag kallar dom. I ärlighetens namn tror jag att jag är rätt nära den berömda väggen. I spillrorna av ett sprucket förhållande och med ett hundhuvud på ryggen, ska jag resa mig och samla krafter till att spela in och producera ett album. Något jag har drömt om länge och som måste bli perfekt.

Som körsbär på min ruttna glass har jag ett jobb som kräver konstant fokus. Att ha en mellandag finns inte. En extra spark i skrevet är min ansträngda ekonomi. Jag betalar alldeles för mycket för en lägenhet, vars stora yta endast förstärker ekot av tystnaden och tomheten i mitt liv just nu.

Jag gick den mest planlösa promenaden i mitt liv igår. Följde fötterna dit dom tog mig. Hamnade på öster, utanför porten till Amandas gamla lägenhet. Jag vankade av och ann, kring brandgula gatljus och fuktig asfalt. Någonstans bland små gräsplätter och cykelvägar klöste min svarta katt hål i ryggen på mig. En osynlig arm drog tag i nacken och slungade mig bakåt. Såret från klorna har blivit infekterat och jag blöder. Jag blöder ork och lust.

Min ork, lust, glöd, gnista - kalla det vad ni vill - forsar ur mig som en flodvåg. Jag har hissat svarta segel emot en becksvart horisont.


Idag är en drömdag!

Oggy Doggy är bakis, Hanna är bakis och Challe, ja hon bara skrattar. Solen skiner, fåglarna kvittrar, Miss Li önskar trevlig dag och sa jag att Oggy Doggy är bakis som ett stackars våldtaget barn?

Idag är en drömdag. Ingenting stoppar oss idag, hör ni det? Ingenting!

Sms från Oskar

Mottaget 19:10

"Nu har jag laddat mi bysse! Ge mig mi mysse! För nu É jag arg!"

Oskars lögner

Oskar sitter bredvid mig och skriver någon smörja om att han hittat tillbaka till sin skrivglädje. Han ljuger.

Visst känner han glädje, Oskar. Men skrivglädje är det inte. Nej, han skjuter skarpt.

Och så var det med den saken.

Bara så att ni vet

Oskars senaste "lilla vän" är en tjej med handikappad pojkvän. Hennes partner är förlamad från midjan och nedåt, och är därför inte sexuellt aktiv. Flickstackarn tar därför till Oskar. Han är, som han själv uttrycker det "inne i ett stim nu".

Så håll hårt i tössera, flicker. Oggy Doggy har laddä öm!

Jag har vaknat på Daugavas botten

Idag är ingen drömdag. Bakfull och jävlig är jag. Amandas mamma kommer och hämtar hennes prylar. Hundhuvudet blir bara tyngre och tyngre.

Tack jag hittar till städernas vrår
Jag har varit där så många gånger
Jag har gått som en tondöv
på dåliga gator och glömt
Alla himmelska sånger

Visa vart ni möter varandra
Visa era darriga händer
Jag har letat på tusentals gator
I hundratals städer
I olika länder

Jag fann ingenting
Jag fann ingenting


Ni som inte kan relatera vet inte hur jag mår. Och ni kan dra åt helvete.


Nu jävlar blåser det genom hallen!

Herrejävlar vad jag mår idag. Korsdrag rakt igenom hjärnkontoret, mental istid, ja, allt sånt... ni vet?

Träffade Anna igår, i alla fall. Trevlig tjej, det där.


Relationsmördaren Oskar

En sak ska ni veta om vår käre Oskar. Han är en relationsmördare. I år har han varit den andra killen i två olika otrohetsaffärer. Han har näsa för bräckliga flickor, lille Oggy. Ser han ett förhållande på dekis, hugger han som en kobra. Han charmar upp flickstackaren i brygga, begår otukt och drar sedan ett streck på den lilla griffeltavlan ovanför sängen.

Flickan i fråga lämnar sin partner med knak och brak. Hon flyttar sitt bohag till Casa de Oggy och bor där några veckor. Där bor hon tills Trojanen (som han kallar sig) hittar en ny flicka med tvivel på nuvarande relation.

Då laddar han om, som han säger. Laddar bössan och skjuter skarpt.

En fantastisk situation

Lägenheten jag bor i hyr jag i andra hand av min vän Anna-Maria. Inga som helst dokument är påskrivna och fakturorna är fortfarande adresserade till henne. Fram till idag har detta känts lite fnösigt. Jag har liknat min person vid en vegabonds. Rotlös och otrygg. Fram till idag.

Ponera att jag är sugen på... säg en pizza. Klart som korvspad att Anna-Maria fixar en La Bousola med snuskigt mycket mild kebabsås snabbt som attan. För tänk om jag skulle få för mig att glömma hyran i några kvartal.

Vad trist det skulle bli då för stackars Anna-Maria.

Bouenos Dias.


Mattias, en jobbig jävel.

Mattias är en störig fan. Ställer dumma frågor och har sig. Spänner upp sina cockerspanielögon och tennismatch-vrider på huvudet så fort det är ändringar på gång. Det kan handla om vad som helst, egentligen. Mattias blir orolig i alla fall. Får barngnäll på rösten och darr på läppen.

Mattias retar mig till vansinne i sin avsaknad av stake. Alldeles rosenrasande blir jag när jag tänker på den ryggradslösa jäveln!


En stor jävla te!

Hatar ni också fjantar som dricker te ur överdimensionerade koppar? Ni vet vilka jag menar. Dom lär rymma, i runda slängar en liter vätska. Te-fjantarna reder två satser vattenkokarvatten, slänger ned en påse och börjar mysa. Maniskt pimplar dom te, invirade i någon ekologisk pläd i naturfärg.

Dom retar mig något fruktansvärt. Till vårdhemsvansinne retar dom mig. Jag biter i tungan och knyter näven i fickan när jag tänker på dom.


Andrea Doria - en pärla

Jag har ju ett band. Vi lirar folk-influerad pop/rock. Ni vet...? Ja, i alla fall!

Våran nyaste medlem heter Andrea Doria, och hon spelar nyckelharpa. Det är hon på bilden där, med filten. Ni förstår ju själva. Hon är en riktig pärla, den där Andrea. En fantastisk människa att ha i sin absoluta närhet.

Verkligen.


Roockpoet

Rockpoet är död. Jag är Roockpoet. Med två o. Vad säger vi om det? Ja?

Vi testar här några dagar. Ser vad som händer. Drar en jävel om OggyDoggy, sparkar möjligtvis en och annan liggande och sen... ja, tar vi det därifrån.

Bra?

RSS 2.0