Stockholmskyss
Helt i linje med min livsplan.
Människan
Det är söndag i den lilla staden. Baksmällan har gått över och helgunderhållningens eftertexter har rullat klart. Stiljten har lagt sitt täcke över kvarteret. Det är varken helg eller arbetsvecka. Här håller dom smala, gatlyktsorangea bilvägarna andan. Enbuskarna står som statyer. Träden skiftar färg och minner om höstens oundviklighet. Här finns ingenting att göra. Nu finns ingen att ringa.
Det råder absolut tomrum. Här finns inga glödheta romanser. Inga skivkontrakt. Inga antagninsbesked från läkarlinjen. Inga semesterplaner.
Här faller människan. Hon krävs inte på några stordåd eller banbrytande uppfinningar, ändå ligger det i hennes natur att tänka. Men här finns bara en tanke att tänka. Tanken på alltings mening. Frågan är en enda, och det är varför man fortsätter. Var strävan ska leda. Hur många broar man ska korsa och bränna. Frågan om varför. Frågan om hur.
På den lilla ensliga vägen där absolut tystnad råder, tänker människan. Frågan som aldrig riktigt blir formulerad och som aldrig någonsin får ett svar. Hennes mage klumpar sig och tomheten ekar runt om henne. Hon står naken inför alla bilar och bingon. Månadsfinaler och Iphones. Hon vänder hem på den ensliga vägen.
Snart är stillheten borta. Imorgon börjar måndagen. Imorgon börjar strävan efter fredagen igen. Imorgon börjar allting om, och hon ska inte behöva ägna en tanke åt meningslösheten igen. Ekorrhjulet sätter fart igen.
Så snurrar människan runt i sin verklighet. Om och om igen.
Fredagstänk
"Jag kan lika gärna gå hem. Jag jobbar aldrig nånting på fredagar i alla fall, så ingen kommer märka nånting!"
Om vi kan komprimera det här till något lite kortare och klatchigare, kan vi nog börja designa lustiga kaffe-koppar tillsammans. Visst?
Frisk och kry!
Det råder givetvis inga som helst tvivel kring det faktum att det nu står 4-0 i den ojämna men ack så viktiga matchen i att vara bäst i hela världen.
Jag tycker vi nu gör gemensam sak i att ignorera OggyDoggy. Vi går inte in på hans fruktansvärda skitblogg, vi skickar inga sms, vi svarar inte om han ringer. Vi låtsas som om han inte finns. Nu gör vi det här, hörni! Ni kör vi! Alla händer in i ringen och Eddie på tre.
Ett, två, tre - EDDIE!
Pers Hans Olsson
Pelle spelar munspel och hämtar inspiration ifrån såväl sydstatsblues och ragtime som traditionella spelmansmelodier ifrån Rättvik. Pelle har spelat med världsmusikbandet Ale Möller band, är god vän med Anders Nygårds (som gjort filmmusiken till Masjävlar och nu lirar med, just det, Lars Winnerbäck) och varit runt i hela världen med sin musik.
Jag lät honom bre på och satt mest och hummade och lyssnade intensivt. Dom som känner mig vet att det inte direkt hör till vanligheterna. Han pratade om innerligheten i att låta en låt växa fram. Att lära känna en låt och sätta stundens och den personliga prägeln på den. Han var även god vän med Pers Hans Olsson, även han Riksspelman. Pers Hans har bland annat lärt upp nyss nämnda Anders Nygårds.
För en tid sen hade Pelle talat med Pers Hans om just den personliga prägeln och att låta musiken växa. Pers Hans hade med brinnande blick förkunnat för Pelle att först när du hör låten som ett enda stycke, och inte diverse delar eller former sammansatta efter varandra, först då kan du börja spela låten på riktigt, och berätta historien bakom melodierna.
Vid ett annat tillfälle hade Pers Hans talat med Pelle om ett sällskap damer som hade haft spelmanskurs för under en längre tid.
- Tänk. Jag har haft kurs med dom här kärringarna i tio år, och dom spelar låtarna på exakt samma sätt nu som när vi började, sa han med avsmak.
Jag vill inget speciellt med den här texten. Mest bara berätta om dom här oerhört intressanta människorna.
Saker som gör mig till en göbbe
- Jag löser korsord
- Jag spelar schack
- Jag tar gärna en lättöl till maten
- Jag lyssnar på Orsa spelmän
- Jag sitter gärna vid köksbordet och gnolar för mig själv med en kopp kaffe
- Jag använder ord som synnerligen och dylikt
- Jag avfärdar allt som oftast kritik med ett "Äh!"-läte
Schack
Jag har börjat spela schack med min goda vän Jacob. Igår gick första matchen av stapeln, och jag vann.
Så var det med det.
Apfesten, ja!
Tim är min plus en och ingenting kan ändra på det! Inga mutor, inget smicker och inga lovord!
Eller...?
Hmm...
Äh, jag vet inte. Kanske...? Njaee, jag vet inte...
Ställningstagande
Revyhumor
Jag är något på spåret här
Det är med glädje jag läser mina vänners bloggar, och märker att "punkt slut"-trenden smittar av sig. En riktig braksucce har det blivit.
Fast, ja. Det är väl inget märkvärdigt med den saken? Punkt slut har väl folk sagt i alla tider? Just det.
Punkt slut.
Just det!
En skiva i kräftans tecken
Resan dit var väl inte mycket att orda om. Vi åkte tåg och buss. Ja?
I Uppsala mötte vi upp med kloka Maria, som stod och väntade med brett leende vid stationen. Vi kom inte på bussen som skulle ta oss till Norrtälje pga en surkärring som inte fått ligga på tre år, blablabla tråkig anekdot...
Hur som haver, fann vi oss till slut i Norrtälje och Annas mysiga hus. Givetvis fanns där kräftor och öl. Lilla nubben tittade förbi några gånger, och inte helt oväntat tog han även med sig sin storebror - stora nubben.
Där satt vi alltså. Knäckte ryggar och sög på klor. Första lilla nubben, hej på dig! Knäckte och vred. Sörplade salt. Andra lilla nubben, hallå där! Och så vidare, och så vidare...
Länge och väl satt vi både inne och ute. Slirade runt bland stubbar och mull. Snurrade flaska och avslöjade hemligheter. Jag och Anna stod för kvällens fyllebråk. Om vad minns jag givetvis inte. Men vi skrek gott åt varandra. Som sig bör.
I säng kom jag först runt fyraslängen, någon gång. Efter fylle-sms och försoningsstunder. Dagen därpå kändes det som om fan själv hade varit och befruktat tvåan på mig. Men så ska det väl också vara, va?
Som jag sa till OggyDoggy någonstans mellan Uppsala: Det är fantastiskt att man kan ha så förbannat roligt med människor man förutsätter att man inte har någonting gemensamt med. I lördags var det dekadens och klackarna i taket. Alla lekte samma lek. Igår, däremot, åkte kloka (och underbara, ska tilläggas) Maria hem till barn och hus, Anna till studier och sonen hon saknat och OggyDoggy kröp tillbaka under sin sten. Jag själv fann mig än en gång ställa ned väskan i hallen och lyssna på tystnaden.
24 timmar går, 24 nya timmar kommer. Dagarna avlöser varandra. Svårt att urskilja dom från varandra. Jaddajaddajadda, jag är lite missnöjd med mitt liv, pekoral smörja... Skit samma, jag hade fantastiskt roligt i helgen! Tack för det, mina underbara bloggkompisar!
Annaeleonora gästbloggar... Igen.
Roockpoeter ligger med allt.
Usch.
Gästbloggare: Annaeleonora
Läs min blogg istället här.
Ligga med varandra? Ja vad fan, nånting ska man väl ha en roockpoet till, eller?
Jaha, ja...
Danska
Samtal på facebooks chatt...
3:19pm Eddie
Hej
3:19pm Tilde
hej
3:19pm Eddie
Jag vet inte om du kommer ihåg mig, jag är Amandas ex-pojkvän.
Jag funderar på att flytta till Köpenhamn. Vet du var man kan leta lägenheter? Någon hemsida kanske?
3:20pm Tilde
jojo, kan godt huske dig
hmm, jamen der er jo hjemmesider man kan lede på, som fx. den blåavis,boligportalen ect.
3:21pm Eddie
okej
Jag ska försöka där :)
3:22pm Tilde
okay - held og lykke med det :)
3:23pm Eddie
Tack så mycket och tack för hjälpen!
3:23pm Tilde
ingen årsag
Sökes: Päls
Jag har bestämt mig för att låta klädseln hösten/vintern -08 gå i ett ryskt tema. Jag tänker mig en längre kappa i ett tjockare tyg av dyster kulör. Gärna åt det grå-gröna hållet. Kragen skall vara av ädlaste päls, med fördel av utrotningshotat ursprung. Även på hjässan ser jag päls. En världsrekordstor, cylinderformad hårboll. En rejäl björnfitta, om man ska bli ful i munnen. En tjock och välvårdad mustasch kommer att utgöra pricken över i:et i min felfria ensemble.
Jag är alltså på jakt efter päls. Och jag betalar bra.
Vandaler på jobbet
Jag har börjat lösa korsord. Man kan säga att det är en liten hobby jag har. Jag sitter gärna med ett gott ordpussel på min kammare och gnuggar geniknölarna. Nu sitter jag visserligen oftast i köket med mina ord, men visst låter kammare lite festligare. Lite mer Allan Edwallskt, på något sätt.
Hur som!
I förmiddags köpte jag ännu en korsordstidning för att ha på jobbet. Tidningen ligger på mitt skrivbord och har så gjort hela dagen. Under lunchrasten har någon varit här och fyllt i på rent och skärt laj. Alla ord i pusslet bestående av tre bokstäver, som jag ännu inte fyllt i, hade fått hädelsen "RÖV" skrivna i sig.
Jag säger bara det: Den satans jävla idioten som har förstört mitt korsord kommer bittert erfara att Eddie Lövholm Eriksson drar man inte vid näsan! Läs detta, begrunda och låt sjunka in. Spring sedan för livet. Jag kommer att jaga ned dig och döda allt levande i din sorgliga lilla kropp!
En bra start på dagen
Oskar: Eddie, du som vet allt...
En seger i det lilla, som man säger.
Kräftskiva på lördag
På lördag åker jag och OggyDoggy till Norrtälje för kräftskiva hos Anna. Det ska bli superkul, verkligen. Speciellt att träffa Maria också, som ju faktiskt är min vuxna vän. En mentor. Den kloka av alla i min telefonbok.
Trots att jag ser fram emot spektaklet så känner jag ändå att situationen kräver att vi redan nu sätter upp några grundregler.
- Eddie tar inte på sig någon kräfthatt.
- Eddie sjunger inga snapsvisor.
- Maria får skala Eddies kräftor.
- Eddie förutsätter att Maria bjuder Eddie på kräftor, som hon en gång sa att hon skulle göra. Visserligen på fyllen, men likväl.
- Eddie tackar gärna inte nej till lilla nubben, men förutsätter att värdinnan bjuder på denna.
- Eddie kommer inte att tolerera några skämt om att det är som att äta insekter, det här med att äta kräftor.
Roockpoet diktar om natten
och ätit hela kakan
Men lite visste jag
Nu står jag skuldsatt upp till hakan
Jag måste skaffa dragspel. Jag hör även banjos, slide-gitarrer och kanske en mandolin. Ja?
There must be some kind of way out'a here
Som sagt: Köpenhamn, någon?
Revyhumor
Oskar låtsas vara chef
Oskar inbillar sig att jag ska visa respekt för hans imaginära auktoritet. Han går omkring och är sådär Garreth-i-the-office-sorglig, ni vet?
Köpenhamn till våren?
Experimentel söndag
Jag och bästegitarrist Andreas Tysk beslutade oss för att inte hänga läpp över den saken, utan ta saken i egna händer. Vi samlade på oss en sjufräsingens setning instrument och gjorde slag i saken. Ett maniskt gitarrkomp, anstaltsgalna gitarrsolon, blixtsnabba mandoliner i fladdermusfrekvens, kvartstoner på fiol, en saudiarabisk bastflöjt, en hemmagjord marakkas och en text om att göra alla fel i världen utgjorde receptet för låten vi spelade in.
Balladen jag skrev vid mitt ensamma köksbord med gråt i rösten har nu blivit en kompromisslös baltisk-grekisk countrydänga i uppskruvat tempo. Gårdagen påminde mig om vad det är jag älskar mest av allt i hela världen. Inte pengar, inte lilla nubben, inte tv, tamefan inte ens kvinnfolk. Nej! Musik. Musik är mitt livs kärlek.
Oskar nere på jorden
Oskar: Jag vill ha en rolig blogg!
Jag: Då måste du jobba på din grammatik och, ja, ditt sätt att berätta en historia i största allmänhet.
Eddie vs Oskar, 3-0.
Ridå!
Apfest i oktober
Snabb tanke:
Mattias, Mattias, Mattias...
Jag har berättat tidigare om min korkade kollega Mattias. Han som går i taket och får hjärnan överladdad om man hälsar med vänster hand istället för höger, ni vet?
Idag hade han fått den delikata utmaningen att boka bio-biljetter åt honom och hans tjej. Han stirrade länge in i skärmen. Såg bekymrad och beklämd ut. Höjde huvudet och utbrast "Tror ni att...! eller det var inget förresten..." och fortsatte sitt underhållande skådespel. Han kliade huvudet och grimaserade med hela ansiktet. Till slut gjorde han slag i saken och ringde flickvännen.
- Hej, det är jag igen... Det finns tre rader med soffor. Ska vi sitta högst upp i mitten, mitten-mitten eller längst ned av dom med soffor i mitten...? Jaha...? Okej!
Det blev alltså högst upp i mitten. Det är mycket nu för vår goda Mattias...
Jag är en sån som bara vill ligga med dig
"Jag är en sån som bara vill ligga med dej,
bara ligga med dej.
Det är min enda avsikt.
Jag vill ligga med dej
för att komma riktigt nära,
med din hud och din mun
och alla dina händer
och all längtan du drar på,
ligga med all din tomhet och
uppgivenhet,
den där känslan av att allt
ändå är helt meningslöst.
Jag vill ligga med
alla dina gamla somrar
och dina osorterade minnen,
som fotografier i stora högar,
ligga mej igenom din ängsliga barndom,
alla de obegripligt tunga hinder
som du snorigt fått forcera,
med dina underarmar
och alla dina
ensamma kvällar i livet,
jag vill ligga med din rädsla
för att bara då från jorden
eller inte få några barn
eller att ena bröstvårtan
ska kika fram när du har tajt linne,
jag vill ligga mej igenom all
din solkiga längtan,
alla svåra beslut,
all hopplöshet
och trötta himlar som hamrat
sönder eftermiddagarna
bakom persiennen
i ditt flickrum,
alla resor och bedövade
stunder i tågkupéer,
uttittad av såna som
aldrig sett dig.
Jag vill ligga med
dina gamla bortkliade myggbett,
dina hoppfulla skolstarter,
ligga mej igenom
din trötta gamla källare
full av nötta affischer och
brev skrivna med starlethandstil,
dina brevvänner,
trappuppgångar,
körsamlingar,
lessnader,
höstar,
tysta söndagar
och overkliga förnimmelser av
på avstånd glimmande fönsterrutor,
blänk i parkerade bilar
och suset från vägarna
runt omkring staden,
av livet
som pågår någon
helt annanstans.
Varenda muskel i din kropp,
varenda fräken,
varenda solglimt
och varenda stund du väntat ut,
varenda plats du besökt,
vartenda ögonblick du varit i,
vartenda liv du levt
- vill jag ligga med.
Jag är en sån som bara vill ligga med dej."
Haha!
Bakfull var det, ja...
Låt oss vara varsamma idag. Inga höga ljudvolymer eller hastiga yttranden. Snälla?
Ibland är Mattias bra att ha
"Du vet väl att dom inte gör 100-cigaretter längre?"
HAHA! Så förbannat jävla roligt!
Viktigt!
Skriver ni på här, är ni snälla? Det är ju trots allt viktigt, detta!
Ja, vad säger man?
Och så kom den igen. En längtande ängslighet. Den första september kommer som ett hammarslag i huvudet. Som ett obehagligt allvar, sjunger Lars Winnerbäck. Dagarna börjar flyta samman. Ord ekar som tomhet i huvudet. Handlingsförlamat granskar jag min spegelbild. Betraktar min person med avsmak. Jag stressar och rusar, som om jag är på väg någonstans. Längtar till helgen, då jag blir full mest för sakens skull.
Jag skriver låtar om bruksorter. Tonsätter betraktelser i diktform. Sjunger om lysande ögon och nyss nämnda längtan. Jag skriver blogg. På ytan en kreativ drivkraft. Under skalet, kanske bara patetiska rop på hjälp. En osynlig utsträckt hand, måhända.
Igår var en olidlig söndag. Fick ett så kallat ryck, mitt uppe i min förmiddagspromenad. Tog ut två tusen kronor från kontot som jag la i ett kuvert. Ovanpå kuvertet la jag mitt pass. Bestämde mig för att snåla och spara. Någon gång i höst bara måste jag åka härifrån. Resa iväg och sopa ihop spillrorna av mig själv. Bort ifrån kollegor och mötesprotokoll. Bort ifrån min slentrianfulla helgperson. Bort från rapport och ensam mamma söker.
Jag har några få vänner som betyder enormt för mig. Som jag högaktar och beundrar. Framför allt mitt älskade band. Loving Anti. Andreas, Max, Andrea och Erika. Fantastiska människor med älskvärda egenskaper, allihopa. Jag är väl ibland rätt svår att ha och göra med, jag vet. Det är inte alltid lätt att finnas till. Men jag jobbar på det.
En flaska Jean D'arc fyller rummet med guld
Tänk bort mina brister och förlåt mig min skuld
Ta mitt flyktiga hjärta till en helt annan form
Se upp för min fara och trotsa min storm
Jag har lagt min förhoppning i er skakande hand
Jag hör stormarna komma från ett välbekant land
Nu är stenen i rullning - alla spöken vill in
Er förtroende kärlek ska belönas med min
Så ta rygg på mig när stormen börjar dra
och allting brister
När första snön har lagt sig över norden
Ta mitt hjärta ut och Norrebro och visa vägen hem
Ge mig en verklighet bland känslorna och orden...
