Schlaf mit meinen kinder

Vi gjorde mycket roligt under gymnasietiden. Här framför vi Schlaf mit meinen kinder på en vårkonsert i Filadelfiakyrkan i Örebro. Låten är en hymn på Babelfish-tyska om att sova med ett barn.

Det är jag i oljerock bakom trummorna.


Mina vänner som kändisar hatar

Min vän Tim jobbar på restaurang TGI Fridays i Kungsträdgården i Stockholm. För några månader sen fick han ett telefonsamtal ifrån restaurangen när han var ledig. Nämligen var det så att ingen mindre än James Hetfield, sångare och gitarrist i Metallica just klivit in i lokalen. Metallica är Tims allra största idoler och har så varit i många år. Han satte ilfart emot restaurangen. Skrek åt busschauffören att (direkt citat) "Skynda sig, för helvete!"

Han kryssade över hårt trafikerade gator och sprang emot rött i världrekordtempo. Han skulle, med livet som insats, hinna till Fridays i tid för att träffa barndomsidolen.

Väl inne i restaurangen svepte han blicken över rummet som en surikat. Han såg att James just fått bord, men inte hunnit beställa mat. Han tog penna, papper och mod till sig. Svalde den sista skälvande stoltheten han hade kvar i sin sorgliga person och stegade fram.

Tim Wallbom: Excuse me! Can you sign an autograph, please?
James Hetfield, Tim Wallboms barndomsidol (mäkta irriterad, då han blivit störd i sitt restaurangbesök, med menande blick och bestämt tonfall): Not right now.

En annan vän jag har är Hanna. Hon var i Stockholm för att hälsa på en god vän. Hanna och hennes vän hade begett sig till en videobutik på Södermalm. Dom stod och fingrade på dvd-ryggarna och letade efter något att fördriva kvällen med. In i videobutiken kommer Lars Winnerbäck. Hanna och hennes vän tittade på varandra, och bekräftade på så sätt i all stillhet att dom båda såg vem det var som just kom in.

Det Hanna sedan drabbades av var inget hjärnsläpp. Att kalla det hjärnsläpp, vore att förminska situationen till något alldagligt och småroligt. Det Hanna gjorde var inte småroligt. Det Hanna gjorde var...eh...Det Hanna gjorde...alltså...äh!

Hanna (med Kungliga Dramaten -styrka i rösten, ca fyra meter ifrån LW): Jag måste smsa Eddie! Han vet att jag hatar Lars Winnerbäck!

Inte "Eddie älskar Winnerbäck, måste smsa honom"
Inte "Hej, kan jag ta en bild och mmsa min vän Eddie, han älskar din musik."

Nej, nej!

"Jag måste smsa Eddie! Han vet att jag hatar Lars Winnerbäck!"

HATAR!

Han. Vet. Att. Jag. HATAR. Lars Winnerbäck!

HATAR!

Haha! Ja jävlar, ja...


RSS 2.0