En skiva i kräftans tecken
Ja ni, goda vänner. I helgen har jag och OggyDoggy varit i Norrtälje, av alla ställen. Jag tänker berätta lite om det, och jag börjar nu.
Resan dit var väl inte mycket att orda om. Vi åkte tåg och buss. Ja?
I Uppsala mötte vi upp med kloka Maria, som stod och väntade med brett leende vid stationen. Vi kom inte på bussen som skulle ta oss till Norrtälje pga en surkärring som inte fått ligga på tre år, blablabla tråkig anekdot...
Hur som haver, fann vi oss till slut i Norrtälje och Annas mysiga hus. Givetvis fanns där kräftor och öl. Lilla nubben tittade förbi några gånger, och inte helt oväntat tog han även med sig sin storebror - stora nubben.
Där satt vi alltså. Knäckte ryggar och sög på klor. Första lilla nubben, hej på dig! Knäckte och vred. Sörplade salt. Andra lilla nubben, hallå där! Och så vidare, och så vidare...
Länge och väl satt vi både inne och ute. Slirade runt bland stubbar och mull. Snurrade flaska och avslöjade hemligheter. Jag och Anna stod för kvällens fyllebråk. Om vad minns jag givetvis inte. Men vi skrek gott åt varandra. Som sig bör.
I säng kom jag först runt fyraslängen, någon gång. Efter fylle-sms och försoningsstunder. Dagen därpå kändes det som om fan själv hade varit och befruktat tvåan på mig. Men så ska det väl också vara, va?
Som jag sa till OggyDoggy någonstans mellan Uppsala: Det är fantastiskt att man kan ha så förbannat roligt med människor man förutsätter att man inte har någonting gemensamt med. I lördags var det dekadens och klackarna i taket. Alla lekte samma lek. Igår, däremot, åkte kloka (och underbara, ska tilläggas) Maria hem till barn och hus, Anna till studier och sonen hon saknat och OggyDoggy kröp tillbaka under sin sten. Jag själv fann mig än en gång ställa ned väskan i hallen och lyssna på tystnaden.
24 timmar går, 24 nya timmar kommer. Dagarna avlöser varandra. Svårt att urskilja dom från varandra. Jaddajaddajadda, jag är lite missnöjd med mitt liv, pekoral smörja... Skit samma, jag hade fantastiskt roligt i helgen! Tack för det, mina underbara bloggkompisar!
Resan dit var väl inte mycket att orda om. Vi åkte tåg och buss. Ja?
I Uppsala mötte vi upp med kloka Maria, som stod och väntade med brett leende vid stationen. Vi kom inte på bussen som skulle ta oss till Norrtälje pga en surkärring som inte fått ligga på tre år, blablabla tråkig anekdot...
Hur som haver, fann vi oss till slut i Norrtälje och Annas mysiga hus. Givetvis fanns där kräftor och öl. Lilla nubben tittade förbi några gånger, och inte helt oväntat tog han även med sig sin storebror - stora nubben.
Där satt vi alltså. Knäckte ryggar och sög på klor. Första lilla nubben, hej på dig! Knäckte och vred. Sörplade salt. Andra lilla nubben, hallå där! Och så vidare, och så vidare...
Länge och väl satt vi både inne och ute. Slirade runt bland stubbar och mull. Snurrade flaska och avslöjade hemligheter. Jag och Anna stod för kvällens fyllebråk. Om vad minns jag givetvis inte. Men vi skrek gott åt varandra. Som sig bör.
I säng kom jag först runt fyraslängen, någon gång. Efter fylle-sms och försoningsstunder. Dagen därpå kändes det som om fan själv hade varit och befruktat tvåan på mig. Men så ska det väl också vara, va?
Som jag sa till OggyDoggy någonstans mellan Uppsala: Det är fantastiskt att man kan ha så förbannat roligt med människor man förutsätter att man inte har någonting gemensamt med. I lördags var det dekadens och klackarna i taket. Alla lekte samma lek. Igår, däremot, åkte kloka (och underbara, ska tilläggas) Maria hem till barn och hus, Anna till studier och sonen hon saknat och OggyDoggy kröp tillbaka under sin sten. Jag själv fann mig än en gång ställa ned väskan i hallen och lyssna på tystnaden.
24 timmar går, 24 nya timmar kommer. Dagarna avlöser varandra. Svårt att urskilja dom från varandra. Jaddajaddajadda, jag är lite missnöjd med mitt liv, pekoral smörja... Skit samma, jag hade fantastiskt roligt i helgen! Tack för det, mina underbara bloggkompisar!
Kommentarer
Trackback
