roockpoet

Fantastiska Caj Karlsson har lyckats sätta ord till vad jag känner inför det mesta just nu.

Jag har som många andra växt upp och fått höra att man ska hjälpa andra. Att göra vad man kan för att andra, och inte bara en själv ska må bra. Det är vad jag har fått sagt till mig och någonting jag trott på. Då var jag 9 år.

Nu är jag 20 år. Jag lever i en bit-ihop-och-sparka-värld. En värld där människor sparkar nedåt och slickar uppåt. En värld där sånt beteende belönas. Där äran för hårt arbete blir bytet i en blodig kamp.

Man börjar ju undra varför man jobbar 150 % när man uppmanas vässa armbågarna och få dom riktigt, riktigt blodiga. Varför man verkar för andras välgång, när det enda som händer är att man bränner ut sig själv.

Ikväll ska jag dricka öl och lyssna på fantastiska Keops Pyramid. Basattnivet.

"Jag är en av dem som slavar på kung Keops pyramid,
det är vi som jobbar nere invid foten.
Och vi sliter och vi svettas, för att inte tappa tid.
Det är synd om dem som inte fyller kvoten

Har man en gång kommit hit, blir man aldrig mera fri.
Om man slutar här, så slutar man i gropen.
Men om kungen sägs att han är son av solen.

Bakom femton dubbla reglar,
bakom femton dubbla lås,
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör.
Här är tankarna och rummen lika svala.

Och om någon måste dö,
eller några ska ha spö,
finns det andra som kan verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.

Så det verkar som om det i varje tid,
och i alla sorters folk,
finns några som vill bygga pyramider.
Där dem själva sitter överst,
och har makten i sin hand,
medans dem som lever nedanför de lider.

Om dem där uppe i det blå inte längre vill förstå,
utan föraktar alla de som ger dem mat,
ska pyramiderna tillsist bli deras grav."

Jag satt just och diskuterade bröst med AnnaMaria. Fråga inte varför. En tanke som slog mig efteråt var att det var bra länge sen nu man såg ett par bröst.

Sorgligt. Visst?

Det pep just till i inkorgen. Andreas Tysk skriver:

"Kan vara fitta på gång idag. Time will tell."

Jag ler, skakar lite på huvudet och blir lite gladare. Sen fortsätter jag min dag.

"Fitta på gång...!"

Ja, jävlar!

När jag ska äta Kina-mat brukar jag istället säga att jag ska äta Kines-mat. Jag tycker det är så förbannat jävla roligt. Är jag tokig som tycker så?

Hehe! Kines-mat!

Jag heter Eddie Lövholm Eriksson. Jag är 20 år gammal. Jag är vit. Jag är man. Jag bor i en mellanstor stad i välfärdenslandet Sverige. Ganska goda förutsättningar på pappret, kan tyckas. Jag har ingen flyktingbakgrund, om nu inte finsk arbetskraftsinvandring under 40-talet räknas.

Min livshistoria har sin början i det lilla samhället Degerfors i östra Värmland. Bland rosenbuskar och radhuslängor grodde bruksortsmentaliteten ikapp med min längtan och ängslighet. En fiktiv mångfald rådde i Degerfors. Vi hade en bög. Vi hade en byhora. Ville du räkna antalet invandrarfamiljer, så kunde du bara räkna antalet pizzerior.

I tidig ålder sållades jag ut ur mängden. Den lilla mångfalden som fanns bland oss barn bestod till största del av back, mittfältare och anfallare. Jag var väl, ja... bögjäveln. En bögjävel i den meningen att jag inte gärna stannade inne på rasterna och porrsurfade med dom andra grabbarna, eller att jag inte ville skrika könsord åt tjejerna i klassen.

I unga år utvecklade jag ett flyktbehov. En dagdrömmande person tog form. Han kunde ses längs längs letälvens strand, som letade sig från det stolta järnverket, längs med bingolottos månadsfinal, kräftskivor, gör-det-själv-mackar, extrapris på blandfärs och slutligen vätte ut i sjön Möckeln. Sjön som viskade om något stort och öppet. En frihet. Även om också den friheten var fiktiv, då sjön endast ledde till Karlskoga och Gelleråsens racingbana.

Jag spenderade långa dagar vid letälven. Det långsamma porlandet, dagsländorna och björkarnas vajande grenar utgjorde den enda lilla rörelse i mitt liv under den tiden.

Känner mig trött och matt i största allmänhet.

Nu vore väl en stillsam och tyst sorti det allra bästa, antar jag...