roockpoet

Med bestörtning följde jag debatten om Lars Vilks Muhammedbilder tidigare i år. Jag äcklades av hans profitering på Islamofobin och hans utstuderade självmarknadsföring. Hans vidriga undanflykter som gjorde gällande att han slog ett slag för yttrandefriheten. Lars Vilks fortsätter nu att hälla bensin på elden, i sammband med en film om hela debatten.

Jag påstår inte med denna text att Lars Vilks är så pass korkad att han tror att det denna gång kommer att gå betydligt lugnare till i debatten. Jag påstår att Lars Vilks är så pass vidrig och självisk i sina yttranden, att han väljer att salta såren på en förföljd och missförstådd folkgrupp, och provocerar fram upprörda och drastiska reaktioner. Reaktioner som ger obildade idioter fog för sina fördomar.

Trots att jag hatar Lars Vilks, har jag skrivit en låt om honom. Eller ja, på grund av att jag hatar honom. Låten heter Tids nog och hörs här.

Trots att låten kanske inte är fullkomlig i inspelningsproduktionen, älskar jag  arrangemanget. Särskilt Andrea Lyséns vackra kör i refrängen. Hennes sång fångar skörheten i låten, och det är bara en av anledningarna till att jag är oerhört avundsjuk på hennes musikalitet.

Det finns gott i världen och det finns ont. Det finns människor som Andrea Lysén, och så finns det människor som Lars Vilks.