twitter.com/eddielovholm
En liten idé
Jag funderar på att dra igång ett litet projekt. Jag ska, eller nej, jag SKA inte... jag ska SATSA PÅ att leva som frukterian i en vecka. Måste läsa på lite först, bara. Rota fram lite fakta om vitaminer och skit.
Kan det vara nåt?
Frukost på jobbet
Jag smakar på mitt kaffe. Studerar alla människor i rörelse här nedanför. En kvinna jäktar något oerhört, och verkar i det närmsta ostoppbar. En man lunkar långsamt med gamnacke. Någon susar förbi på cykel, men verkar inte ha speciellt bråttom. Hon verkar mest ha bestämt sig för att cykla jäkligt snabbt. Jag glädjer mig åt cyklisten, av någon anledning.
Jag vänder mig inåt någon sekund. Känner efter om jag har någon känsla över huvud taget. Det är ganska tomt därinne. Det är inte apati jag känner. Det är snarare ganska lugnt och skönt bland tankarna.
Jag spanar återigen ut igenom fönstret. Försöker fånga upp ett ansiktsuttryck hos någon av alla människor. Känner hur jag får en enorm önskan att förstå dom. Jag vill veta någonting som för mig närmre personen jag ser susa förbi. Varenda människa som far förbi nedanför fönstret är en egen liten hemlighet. En kod att knäcka.
Helt plötsligt slås jag av tanken på att alla människor har en historia. Ingen människa är kuliss i någon annans liv. Tanken är banal, men svindlande.
Min frukostrast tar slut. Jag går ut i köket, ställer min kaffekopp i diskmaskinen och fortsätter min arbetsdag. Alltmedans människor fortsätter att fara förbi, nedanför fönstret.
Just nu
Dom första riktiga vårsolstrålarna skär in i våra ögon där vi sitter i fönstret med en liten kaffe i ena handen och en halvrökt cigarett i den andra.
Vi har lyssnat på lite Winnerbäck. Bossen fick nån kvart i spelaren. Nu - "Wind of change" med Scorpions.
Första vårdagen. Det känns som att det alltid är en söndag. Visst? Man gör ingenting och trivs med det. Just så! Man trivs!
Ja, nej... intetsägande text, det här. Inget... speciellt med den över huvud taget? Nej.
Skorpan?
Min vän Meny-Joel är en duktig fotograf. Han knäppte den här bilden för några veckor sen på mig och Johanna. Visst får man en viss Bröderna-Lejonhjärta-feeling av bilden?
Och lite Allan Edwall också, va?
En svunnen tid. Just så.
Kort tanke kring Pirate Bay-rättegången
Alltså... missförstå mig rätt nu, men påminner inte rättegången emot Pirate Bay lite om Nürnbergprocessen?
Man har liksom sopat undan spåren riktigt bra. Det uppstår en situation där alla skyller på varandra på ett så snyggt sätt, att samtliga verkar oskyldiga.
Eller är jag helt fel ute här?
Winnerbäcks nya låt
Se där, ja!
Lars Winnerbäck slog på stort och framförde ett nytt alster på Norge-turnén. Låter riktigt bra, detta!
Lycka är...
Caj och hans demoner
Jag gillar sånt. Raka rör. Det är varken påsminkat eller svartmålat. Det är som det är. Jag rekomenderar den starkt.
Sen vore det brott emot rimlighetens alla lagar, om vi mitt i allt glömmer vilken fantastisk låtskrivare Caj är.
Kicken
Här kommer jag med en liten tes:
Kicken från The Poodles är den största supertönten i Sverige. Visst är det så? Han är sjukt fjantig där han sitter som någon slags "Rock-professor" i skit-program på Tv4 och spottar ur sig klyschor.
Det är så anpassat och inövat, alltsammans.
Dessutom VET Kicken detta: Utan sin "Rockiga" profil är han ingenting. Han går med på VAD som helst, bara han "får vara rock."
Hänger ni med?
Kiss?
Och så fnissar jag.
Det är barnsligt, jag vet. Men ändå. Ganska kul.
Raymond och Maria
Händer inte ofta.
En liten varning
Jag är ju säljare, vet ni. Idag - bara IDAG - hjälpte jag en man spara 32 760 kr genom att teckna ett avtal med elbolaget som anlitar det företag där jag jobbar. Till elbolaget som anlitar min arbetsgivare har jag hittills denna månad bokat upp kunder på minst tre år med en sammanlagd elförbrukning på 1 000 000 kWh/år. Vi kan för enkelhetens skull säga att det innebär 3 000 000 kr i intäkter för elbolaget. Den här månaden.
Företaget där jag jobbar får i runda slängar 50 000 kr/månad av elbolaget bara för att jag sitter och ringer.
Själv sitter jag här med huvudbry över min egen ekonomi. Intalar mig själv att nudlar inte är så jävla äckligt. Tänkte mest varna er för det, alla jobbsökande därute. Skaffa inte mitt jobb efter att jag sagt upp mig, sålt mina tillhörigheter och, citat: "gått 'In to the wild' på hela den här skitvärlden." Sök inte min plats när den blir ledig.
Det är inte värt det. Inte idag och inte imorgon. Det ÄR inte värt det.
Tyskjäveln och CP-Thomas
Hur som!
Ni, som ju redan sett den, vet att det är en film som ger en magknip. På riktigt, liksom. Den ger någonting.
Den är GI-VAN-DE.
Jag var nära till tårarna många gånger under filmen. Scenen när dom sover på toaletten, bland annat. Jag var i trans, kan man säga. Eller nej! Nästan i trans!
Mina super-mongo-vänner Tysk och Thomas hade sina egna små kommentarsspår på filmen. Dom hade ju så klart redan sett filmen, och fann det betydligt mer givande att kommentera sonens hår, någons lustiga tonfall eller någon gest som dom fann skrattretande.
Jag vill ingenstans med den här texten. Eller? Jo, kanske? Ni fattar va?
Man blir liksom... arg. Helt enkelt. Eller hur?
Tre låtar som kan få mig att börja gråta
Ingemar Johansson - Alltid på väg
Jag växte upp med den här låten. Min pappa sjöng den ofta i kyrkan. Musiken är mycket vacker, och texten är längtande. Det är visserligen en psalm och är inte troende, men håll med om att musik kan vara mer mångbottnad än så? Den inledande textraden "Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination" griper tag i magen på mig varje gång jag hör låten.
Dagar när ingenting stämmer och varenda beslut dittills verkar felaktigt och dumdristigt, slår jag på "Alltid på väg". Ibland knyter jag näven i fickan och tar tjuren vid hornen. Ibland vill jag falla handlöst till golvet och gråta.
Lars Winnerbäck - Timglas
En låt om att vara obehagligt mycket svagare än vad man ibland ger sken av att vara. Om att apatiskt se på när världen som man känner den raseras. Om att vilja släppa taget om allt. Trots att man kanske inte har någonting kvar att släppa taget om.
Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt
Euforiskt och vackert porträtt av det naknaste i världen - uppgiven förälskelse. Vill förlora mig låten och sjunga med högt när jag hör refrängen. Gör aldrig det.
En kort tanke
Ni fattar? Nån som vet?
Ett äckligt ord
Ganska äckligt. Visst?
En liten tanke, bara
Till exempel.
Men (och jag vet att jag kan verka fånig nu), varför kan man inte ogilla saker? Är inte det lite fjantigt?
Va?
En ny vana
Jag har en alldeles ny och alldeles underbar vana om morgnarna. Vanligtvis går jag upp ungefär halv åtta, tar på mig mina kläder och går till jobbet. Sen några dagar tillbaka, däremot, tvingar jag mig själv att gå upp en halvtimme tidigare. Lägenheten är alldeles tyst, och det knarrar i trägolvet när jag knallar ut i köket. Jag brygger mig en kopp kaffe - stark så in i helvetet - och slår mig ned vid köksbordet.
Där sitter jag en stund, likt Emil i Lönnebergas far, och tummar på bordskanten. Tar en mun kaffe och hummar lite eftertänksamt. Jag håller hälarna i golvet och trummar emot träet med tårna. Sen tar jag en sipp ifrån min kopp och hummar lite till.
Till slut suckar jag "jahopp!", slår händerna på låren och reser mig. Sen går jag till jobbet.
Riddarna
Om man inte får panikont i magen av skrattsalvorna när man ser det här klippet är man fan dövblind.
