Pang, bom - rätt i magen!
Stockholmskyss
Helt i linje med min livsplan.
Människan
Det är söndag i den lilla staden. Baksmällan har gått över och helgunderhållningens eftertexter har rullat klart. Stiljten har lagt sitt täcke över kvarteret. Det är varken helg eller arbetsvecka. Här håller dom smala, gatlyktsorangea bilvägarna andan. Enbuskarna står som statyer. Träden skiftar färg och minner om höstens oundviklighet. Här finns ingenting att göra. Nu finns ingen att ringa.
Det råder absolut tomrum. Här finns inga glödheta romanser. Inga skivkontrakt. Inga antagninsbesked från läkarlinjen. Inga semesterplaner.
Här faller människan. Hon krävs inte på några stordåd eller banbrytande uppfinningar, ändå ligger det i hennes natur att tänka. Men här finns bara en tanke att tänka. Tanken på alltings mening. Frågan är en enda, och det är varför man fortsätter. Var strävan ska leda. Hur många broar man ska korsa och bränna. Frågan om varför. Frågan om hur.
På den lilla ensliga vägen där absolut tystnad råder, tänker människan. Frågan som aldrig riktigt blir formulerad och som aldrig någonsin får ett svar. Hennes mage klumpar sig och tomheten ekar runt om henne. Hon står naken inför alla bilar och bingon. Månadsfinaler och Iphones. Hon vänder hem på den ensliga vägen.
Snart är stillheten borta. Imorgon börjar måndagen. Imorgon börjar strävan efter fredagen igen. Imorgon börjar allting om, och hon ska inte behöva ägna en tanke åt meningslösheten igen. Ekorrhjulet sätter fart igen.
Så snurrar människan runt i sin verklighet. Om och om igen.
Fredagstänk
"Jag kan lika gärna gå hem. Jag jobbar aldrig nånting på fredagar i alla fall, så ingen kommer märka nånting!"
Om vi kan komprimera det här till något lite kortare och klatchigare, kan vi nog börja designa lustiga kaffe-koppar tillsammans. Visst?
Frisk och kry!
Det råder givetvis inga som helst tvivel kring det faktum att det nu står 4-0 i den ojämna men ack så viktiga matchen i att vara bäst i hela världen.
Jag tycker vi nu gör gemensam sak i att ignorera OggyDoggy. Vi går inte in på hans fruktansvärda skitblogg, vi skickar inga sms, vi svarar inte om han ringer. Vi låtsas som om han inte finns. Nu gör vi det här, hörni! Ni kör vi! Alla händer in i ringen och Eddie på tre.
Ett, två, tre - EDDIE!
Pers Hans Olsson
Pelle spelar munspel och hämtar inspiration ifrån såväl sydstatsblues och ragtime som traditionella spelmansmelodier ifrån Rättvik. Pelle har spelat med världsmusikbandet Ale Möller band, är god vän med Anders Nygårds (som gjort filmmusiken till Masjävlar och nu lirar med, just det, Lars Winnerbäck) och varit runt i hela världen med sin musik.
Jag lät honom bre på och satt mest och hummade och lyssnade intensivt. Dom som känner mig vet att det inte direkt hör till vanligheterna. Han pratade om innerligheten i att låta en låt växa fram. Att lära känna en låt och sätta stundens och den personliga prägeln på den. Han var även god vän med Pers Hans Olsson, även han Riksspelman. Pers Hans har bland annat lärt upp nyss nämnda Anders Nygårds.
För en tid sen hade Pelle talat med Pers Hans om just den personliga prägeln och att låta musiken växa. Pers Hans hade med brinnande blick förkunnat för Pelle att först när du hör låten som ett enda stycke, och inte diverse delar eller former sammansatta efter varandra, först då kan du börja spela låten på riktigt, och berätta historien bakom melodierna.
Vid ett annat tillfälle hade Pers Hans talat med Pelle om ett sällskap damer som hade haft spelmanskurs för under en längre tid.
- Tänk. Jag har haft kurs med dom här kärringarna i tio år, och dom spelar låtarna på exakt samma sätt nu som när vi började, sa han med avsmak.
Jag vill inget speciellt med den här texten. Mest bara berätta om dom här oerhört intressanta människorna.
Saker som gör mig till en göbbe
- Jag löser korsord
- Jag spelar schack
- Jag tar gärna en lättöl till maten
- Jag lyssnar på Orsa spelmän
- Jag sitter gärna vid köksbordet och gnolar för mig själv med en kopp kaffe
- Jag använder ord som synnerligen och dylikt
- Jag avfärdar allt som oftast kritik med ett "Äh!"-läte
Schack
Jag har börjat spela schack med min goda vän Jacob. Igår gick första matchen av stapeln, och jag vann.
Så var det med det.
Apfesten, ja!
Tim är min plus en och ingenting kan ändra på det! Inga mutor, inget smicker och inga lovord!
Eller...?
Hmm...
Äh, jag vet inte. Kanske...? Njaee, jag vet inte...
Ställningstagande
Revyhumor
Jag är något på spåret här
Det är med glädje jag läser mina vänners bloggar, och märker att "punkt slut"-trenden smittar av sig. En riktig braksucce har det blivit.
Fast, ja. Det är väl inget märkvärdigt med den saken? Punkt slut har väl folk sagt i alla tider? Just det.
Punkt slut.
Just det!
En skiva i kräftans tecken
Resan dit var väl inte mycket att orda om. Vi åkte tåg och buss. Ja?
I Uppsala mötte vi upp med kloka Maria, som stod och väntade med brett leende vid stationen. Vi kom inte på bussen som skulle ta oss till Norrtälje pga en surkärring som inte fått ligga på tre år, blablabla tråkig anekdot...
Hur som haver, fann vi oss till slut i Norrtälje och Annas mysiga hus. Givetvis fanns där kräftor och öl. Lilla nubben tittade förbi några gånger, och inte helt oväntat tog han även med sig sin storebror - stora nubben.
Där satt vi alltså. Knäckte ryggar och sög på klor. Första lilla nubben, hej på dig! Knäckte och vred. Sörplade salt. Andra lilla nubben, hallå där! Och så vidare, och så vidare...
Länge och väl satt vi både inne och ute. Slirade runt bland stubbar och mull. Snurrade flaska och avslöjade hemligheter. Jag och Anna stod för kvällens fyllebråk. Om vad minns jag givetvis inte. Men vi skrek gott åt varandra. Som sig bör.
I säng kom jag först runt fyraslängen, någon gång. Efter fylle-sms och försoningsstunder. Dagen därpå kändes det som om fan själv hade varit och befruktat tvåan på mig. Men så ska det väl också vara, va?
Som jag sa till OggyDoggy någonstans mellan Uppsala: Det är fantastiskt att man kan ha så förbannat roligt med människor man förutsätter att man inte har någonting gemensamt med. I lördags var det dekadens och klackarna i taket. Alla lekte samma lek. Igår, däremot, åkte kloka (och underbara, ska tilläggas) Maria hem till barn och hus, Anna till studier och sonen hon saknat och OggyDoggy kröp tillbaka under sin sten. Jag själv fann mig än en gång ställa ned väskan i hallen och lyssna på tystnaden.
24 timmar går, 24 nya timmar kommer. Dagarna avlöser varandra. Svårt att urskilja dom från varandra. Jaddajaddajadda, jag är lite missnöjd med mitt liv, pekoral smörja... Skit samma, jag hade fantastiskt roligt i helgen! Tack för det, mina underbara bloggkompisar!
Annaeleonora gästbloggar... Igen.
Roockpoeter ligger med allt.
Usch.
Gästbloggare: Annaeleonora
Läs min blogg istället här.
Ligga med varandra? Ja vad fan, nånting ska man väl ha en roockpoet till, eller?
Jaha, ja...
Danska
Samtal på facebooks chatt...
3:19pm Eddie
Hej
3:19pm Tilde
hej
3:19pm Eddie
Jag vet inte om du kommer ihåg mig, jag är Amandas ex-pojkvän.
Jag funderar på att flytta till Köpenhamn. Vet du var man kan leta lägenheter? Någon hemsida kanske?
3:20pm Tilde
jojo, kan godt huske dig
hmm, jamen der er jo hjemmesider man kan lede på, som fx. den blåavis,boligportalen ect.
3:21pm Eddie
okej
Jag ska försöka där :)
3:22pm Tilde
okay - held og lykke med det :)
3:23pm Eddie
Tack så mycket och tack för hjälpen!
3:23pm Tilde
ingen årsag
Sökes: Päls
Jag har bestämt mig för att låta klädseln hösten/vintern -08 gå i ett ryskt tema. Jag tänker mig en längre kappa i ett tjockare tyg av dyster kulör. Gärna åt det grå-gröna hållet. Kragen skall vara av ädlaste päls, med fördel av utrotningshotat ursprung. Även på hjässan ser jag päls. En världsrekordstor, cylinderformad hårboll. En rejäl björnfitta, om man ska bli ful i munnen. En tjock och välvårdad mustasch kommer att utgöra pricken över i:et i min felfria ensemble.
Jag är alltså på jakt efter päls. Och jag betalar bra.
