roockpoet

Människan är tänkande och kreativ. Det är så vi skiljer oss från övriga djur. Vi drivs ständigt framåt av våra tankar och vårat samhälle utvecklas därefter. Elden, hjulet, bilen, internet. Vårat sätt att leva är produkten av våra tankar. Människan är en tänkande varelse. Det är hennes styrka men också hennes fall.

Det är söndag i den lilla staden. Baksmällan har gått över och helgunderhållningens eftertexter har rullat klart. Stiljten har lagt sitt täcke över kvarteret. Det är varken helg eller arbetsvecka. Här håller dom smala, gatlyktsorangea bilvägarna andan. Enbuskarna står som statyer. Träden skiftar färg och minner om höstens oundviklighet. Här finns ingenting att göra. Nu finns ingen att ringa.

Det råder absolut tomrum. Här finns inga glödheta romanser. Inga skivkontrakt. Inga antagninsbesked från läkarlinjen. Inga semesterplaner.

Här faller människan. Hon krävs inte på några stordåd eller banbrytande uppfinningar, ändå ligger det i hennes natur att tänka. Men här finns bara en tanke att tänka. Tanken på alltings mening. Frågan är en enda, och det är varför man fortsätter. Var strävan ska leda. Hur många broar man ska korsa och bränna. Frågan om varför. Frågan om hur.

På den lilla ensliga vägen där absolut tystnad råder, tänker människan. Frågan som aldrig riktigt blir formulerad och som aldrig någonsin får ett svar. Hennes mage klumpar sig och tomheten ekar runt om henne. Hon står naken inför alla bilar och bingon. Månadsfinaler och Iphones. Hon vänder hem på den ensliga vägen.

Snart är stillheten borta. Imorgon börjar måndagen. Imorgon börjar strävan efter fredagen igen. Imorgon börjar allting om, och hon ska inte behöva ägna en tanke åt meningslösheten igen. Ekorrhjulet sätter fart igen.

Så snurrar människan runt i sin verklighet. Om och om igen.