På fel plats
Det är långa dagar nu. En vecka och fem dagar kvar till semester. Jag längtar till inspelning i en villa på landet. Jag drivs framåt av tankar på promenader med släpande steg bland vackra tegelhus i Köpenhamn och kaffe och öl -frukostar.
Jag längtar till terminstarten på Liljeholmen i augusti. Jag längtar efter att lägga Örebro bakom mig.
Jag pratade om Örebro med en god vän härom dagen. Han är hemma från Uppsala över sommarlovet. Vi kom fram till att det, kort och gott är en skitstad. I Örebro är ingenting genuint. Bara butikskedjor och sportbarer som, om man åkte till säg Skövde, skulle se exakt likadana ut. Man flyttar inte till Örebro för att komma någonstans. Staden andas inga drömmar.
Jag känner mig helt enkelt felplacerad. Jag kräver inte att alla mina drömmar ska uppfyllas. Jag vill bara spendera mina dagar där man inte behöver ursäkta sig för att man har drömmar. Vare sig det är över en helvetiskt kall öl på Café Castro i Köpenhamn eller i studion på en folkhögskola.
En till
1. Hur gammal är du om fem år? 26 år
2. Vem var den sista du träffade? Martin och Annamaria i köket på jobbet.
3. Hur lång är du? 193,5 cm
4. Vilken var den senaste film du sett? Hide and Seek.
5. Vem ringde du senast? Max Wallbom. Han svarade inte. Om du läser det här kan du väl ringa, Max? På allvar nu, alltså.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Inget rep ikväll. Lust att hitta på nåt annat?
7. Vad är dagens planer? Det står i stjärnorna.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på ärende.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda.
10. När såg du senast din mamma? IRL? Måste varit i påskas.
11. Vilken ögonfärg har du? Blåa.
12. När vaknade du idag? Klockan sju, typ.
13. Har du någon gång dödat en katt? Dödat och dödat... alltså... äh, vi glömmer det!
14. Vilken är din favoritplats? Har nog ingen favoritplats. Finns många som kan vara favorit just då.
15. Vilken plats föredrar du minst? Baksätet på en bil. Blir åksjuk så lätt.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I min supersnygga lägenhet på södermalm. Om jag får bestämma. Så... vi kan väl låtsas att jag får göra det? En stund i alla fall...
17. Vad skrämde dig som barn? Vet inte.
18. Vem fick dig att skratta senast? Martin, tror jag.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Ja, men jag har några ändå.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med kalsonger. Utan bysser och sånt.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre.
23. Hur många landskap har du bott i? 2. Värmland och Närke
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor
26. Är du social? Ibland.
27. Vilken är din favoritglass? 88an
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa instrument, bra dator, inspelningsutrustning och använda resten till att leva under tiden jag spelar in plus promota det jag spelar in. Tänk, bo i Prag i en månad och spela in en skiva. Vilken dröm!
29. Tycker du om kinamat? Mycket
30. Tycker du om kaffe? Ja. Inte så mycket som man kan tänka sig, med tanke på hur mycket jag dricker. Men absolut gillar jag kaffe.
31. Vad dricker du till frukost? Ingenting.
32. Sover du på någon särskild sida? Vänster sida.
33. Kan du spela poker? Ja
34. Tycker du om att mysa? En förutsättning för att kunna kalla det att mysa, är väl att man tycker det är mysigt? Som att fråga någon om den gillar god mat. Korkat!
35. Är du en beroendemänniska? Japp
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
37. Vill du ha barn? Ja, jag tror det.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja
40. Föredrar du havet eller en pool? Lika delar
41. Vad spenderar du helst pengar på? Helst upplevelser, men det blir mest mat, öl och sånt. Mycket dumt.
42. Äger du dyra smycken? Några armband.
43. Har du någon gång testat narkotika? Ja
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En alldeles fantastisk liten göteborgare.
45. Vem är den tråkigaste människan du känner? Tim Wallbom. Så oerhört platt och intetsägande.
46. Välj ett ärr på din kropp? Har ett på vänster hand. Fick för mig att jag skulle fimpa en cigg där på fyllen. Sved, kladdade och levde runt i flera veckor. Nu är det mest en kul anekdot.
47. Vad har du för ringsignal? Den vanliga Sony Ericsson.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Har jag säkert.
49. Flirtar du mycket? Nej
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Ingenstans. Har ingen.
51. Kan du byta olja på bilen? Nej
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej
53. Vilken var den senaste bok du läste? "Det är 1988 och har precis börjat snöa"
54. Läser du dagstidningen? Blädrar mest igenom och säger "Jaha..."
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej
56. Dansar du i bilen? Det är mycket sällan
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Rock-klassiker måste det varit
58. När var du i kyrkan senast? När jag och Jakob hade ett stopp på väg till Norrköping. Det var nån tjusig kyrka där på vägen.
59. Är du kär? Ja
60. När ska du gå upp imorgon? Sju, typ.
Vad ska du säga?
Jag vill behandla ämnena. Jag vill stöta och blöta. Jag vill se det ur olika vinklar. Jag vill förstå saker och sätta dom i ett samband. Men jag vill också att folk ska förstå mig. Varför jag tycker som jag gör. Ur vilket fönster jag ser på världen.
I åtta fall av tio slutar diskussionerna med att personen i fråga bara inte orkar mer. Jag ska då alltid hålla på. Man får visst inte tycka att det inte spelar någon roll med dom där sakerna. Att jag bara inte kan acceptera det!
Men sanningen är den att jag kan faktiskt inte acceptera apati i så pass viktiga frågor. Jag köper helt enkelt inte att lathet och okunskap legitimeras med att "det redan är för sent" eller att "det varit si och så i alla tider."
För vad ska vi säga till våra barn och barnbarn, när dom frågar om alla orättvisor i världen? När dom frågar varför deras bästa vän inte får gå i samma, fina privata skola som dom, utan måste gå i den sämre kommunala skolan? När dom ber oss berätta om hur det var på den tiden när det fanns en chans till snö på julen. När dom läser i sina skolböcker om hur Guantanamo-fångarna torterades på samma sätt som Judar torterades i Nazisternas koncentrationsläger, och frågar oss hur vi kunde stirra oss lika blinda på propagandan en gång till?
När dom ber oss förklara hur det kunde bli så. Vad har vi att berätta?
Att vi tyckte att det inte spelade någon roll? Att vi ingenting visste? Att det kändes mer angeläget att rösta på ett parti vars enda fråga handlar om att få ladda hem film gratis? Att det är ens demokratiska rättighet att inte göra ett endaste dugg?
Myten om det svenska vemodet
En sval sommarnatt, på en cykel på väg hem över stan. En tisdag i Januaris snålblåst, med händerna i fickorna och böjt huvud. I fikarummet. I replokalen. I vardagsrummet. På fotbollarenan.
Överallt bär vi med oss vårat svenska vemod. Var kommer det ifrån? Vad är det som när vår patetiska ängslighet? Vart är det jag längtar, när jag uppgivet trånar med blicken rakt ut i ingenting?
Det är sent. Krogarna har stängt. Den slitna klyschan om att staden sover känns lika overklig som den är verklig. Dom tysta timmarnas klocka slår. Timmarna som inte är. Rummet är mörkt, och med dataskärmens sken i ansiktet ser jag knappt någonting utanför rutan.
Här när jag mitt vemod. Var du föder dina demoner vet jag ingenting om. Men att dom finns, det vågar jag satsa liv och lem på.
Vi har nästan börjat värna om vårt svenska vemod. Det ord jag närmast förknippar folksjälen med är melankoli. Vi älskar vår ständiga sorg, somliga mer än andra. Vi håller hårt i apan på axeln, kanske för att vi är så förfärligt rädda att känna oss ensamma.
Vi har k-märkt våran uppgivenhet, och gestaltat den i filmer, sånger och dikter. Och visst är det vackert. Känslan av att vara förstådd. Känslan av att bli sedd. Den svenska vemodskulturen uppmärksammar vårat innersta och berättar för oss att vi finns. Att det går alldeles utmärkt att känna smärta, av ingen anledning alls.
