roockpoet

Sen en tid tillbaka har jag funderat en hel del kring det svenska vemodet. Jag lyssnade i juli månad till en sommarpratare i P3 som jämförde vemodet och melankolin med en fuktig gymnastikpåse över axeln, som man bär på väg hem igenom livet.

Jag kan känna igen mig i det han sa. Det handlar om en slags vilsenhet och ett stort mått av hemlängtan. Vilsenheten bottnar sig många gånger i att man inte vet var det hem man så hopplöst längtar till ligger. Det är en alltför abstrakt känsla för att tillfredställa.

Jag är ett så kallat skilsmässobarn. Min uppväxt var kantad av varannan vecka. Min familj har aldrig varit splittrad på grund av detta - tvärtom - men jag tror ändå att det är därifrån mitt vemod kommer. Jag är en känslomänniska som snabbt fäster mig vid en viss person eller grupp. Jag kan ha separationsångest efter en tvåtimmars bilfärd med en god vän, eller en musikinspelning som sträckt sig från morgon till eftermiddag. Med dom förutsättningarna är det svårt att anpassa sig till varannan vecka.

Skiftet mellan mammas radhus och pappas lägenhet (eller tvärtom) skedde alltid på söndagar. Varje söndag fick jag vinka hej då till antingen mamma eller pappa. Varje söndag hade jag gråtklump i halsen. Varje söndag bytte jag ett pojkrum mot ett annat. Varje söndag bytte jag utsikt ifrån köksfönstret, och varje måndag bytte jag väg till och från skolan.

För mig gör sig det svenska vemodet påmind på söndagarna. En sysslolös söndag kan jag vanka av och ann i min lägenhet. Promenera från ett fönster till ett annat. Stirra tomt ut mot gatan. Tänka på ingenting. Längta till ingenting. Längta hem. Ett hem som inte finns. Alltid längta någon annanstans. Det är ju vad jag lärt mig att göra på söndagar.

Jag vet inte om jag vill se melankolin och vemodet som en fuktig gymnastikpåse över min axel. Mitt vemod är en sliten gitarr med sprucken resonanslåda. Strängarna är gamla och rostiga, och ljudet är metaliskt och strävt. Sångerna som är skriva med gitarren är längtande. Obestämda texter, varken sorgsna eller lyckliga. Sånger om det svenska vemodet. Om skilsmässobarn och grusträningar. Elljusspår och föräldramöten. Varannan vecka ny väg till skolan.

Varannan vecka ny väg hem.