My way

Idag skriver Alex Schulman om sina 10 favoritlåtar genom tiderna på 1000apor.se. En låt han tar upp är Frank Sinatras "My way"

Jag ska inte säga att jag lyssnar frekvent på låten. Men jag slår på låten någon gång om året, lite för att stämma av kan man säga. På sanning, kan jag nog inte säga att någon annan låt i världen påverkar mig mer. Jag föreställer mig själv på dödsbädden. Min sista timme är slagen. Jag vet, ni vet, alla vet - snart dör jag. Plötsligt hörs i skivspelaren, dom första skälvande orden: "And now the end is near..."

Kan jag då, utan att ljuga, sjunga med i varenda liten textrad? Kan jag med stolthet och en lyckans tår i ögonvrån bläddra igenom mitt mentala fotoalbum och minnas mitt liv?

Jag är av den fasta åsikten att den mentala bilden är nyttig att föreställa sig, då och då. Det ger en hel del perspektiv. Idag gjorde jag det. Summan av detta? Tre ansökningar till olika folkhögskolor, singer/songwriter-linjen. Det är att göra det "My way" om man heter Eddie Lövholm Eriksson


Kommentarer
Postat av: Anonym

alltså jag är psykiskt skadad av den låten, det är inpräntat i min hjärna att jag ska hata den för alltid. Jag brände noterna på den. Hemska, hemska, hemska låt. Och allt detta tackar vi jocke arenius för!

2009-02-05 @ 22:33:10
Postat av: rebecca

och kommentaren var från mig.

2009-02-05 @ 22:34:05
URL: http://kvarteretskutan.blogg.se/
Postat av: Joel

Fan det här är faktiskt lite speciellt. Jag var inne på aftonbladet idag, och såg att My Way skulle spelas på Ingemar Johanssons begravning. Då laddade jag hem den. Lyssnade på den hela förmiddagen. Sen kom jag på att det var länge sedan jag läste din blogg. Då läste jag detta. Coolt eller vad?

2009-02-13 @ 12:55:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0