Ett märkligt minne
Jag minns när jag och Jenny var ett par. Vi vaknade i sked i min 190-säng och hälsade dagen med en puss på munnen. Jenny log emot mig med hundvalpsögon länge och väl. Med blicken sa hon "Jag älskar dig!"
Efter att vi tittat på varandra nyförälskat en längre tid, sa hon: "Vi går upp på stan, jag bjuder på frukost. Jag måste bara duscha först."
Jag gnuggade sömnen ur ögonen, sträckte gäspande på mig och nickade. Här började Jenny bete sig märkligt. Hon ställde sig på knä framför sängen och tittade frågande på mig. Jag tittade på henne och hon tittade på mig. Till slut bröt jag tystnaden.
- Skulle inte du duscha?
- Jo, sa Jenny med förväntansfulla ögon.
- Ja? replikerade jag.
En lång tystnad utbrast, men Jennys förväntansfulla ögon lyste lika klart som tidigare.
- Gulddusch? frågade Jenny vädjande.
Jag sprang därifrån. Jag sprang ut ur min lägenhet. Sprang och sprang och sprang och sprang.
Efter att vi tittat på varandra nyförälskat en längre tid, sa hon: "Vi går upp på stan, jag bjuder på frukost. Jag måste bara duscha först."
Jag gnuggade sömnen ur ögonen, sträckte gäspande på mig och nickade. Här började Jenny bete sig märkligt. Hon ställde sig på knä framför sängen och tittade frågande på mig. Jag tittade på henne och hon tittade på mig. Till slut bröt jag tystnaden.
- Skulle inte du duscha?
- Jo, sa Jenny med förväntansfulla ögon.
- Ja? replikerade jag.
En lång tystnad utbrast, men Jennys förväntansfulla ögon lyste lika klart som tidigare.
- Gulddusch? frågade Jenny vädjande.
Jag sprang därifrån. Jag sprang ut ur min lägenhet. Sprang och sprang och sprang och sprang.
Kommentarer
Postat av: Jenny
"jojo"
Postat av: Oggy
Hahaha så sjuk!
Postat av: tysken
hahaha! fy fan va roligt!
Postat av: Max
HAHA fy fan vad bra!
Trackback