Söta människor
Närhelst jag träffar på en riktigt söt människa jag inte känner, en väns vän eller så, blir jag numera alldeles fnissig. Jag blir helt nipprig av någon med oerhört söta kinder eller ögon jag inte kan sluta titta på.
Jag kommer helt ur fas. Jag börjar väl inte fnissa rakt ut, men ni fattar va? Mina skämt blir tafatta och jag börjar ställa slentrianfrågor och kommer med slentriansvar. "Vad pluggade du sa du? Jahaaa, vad spännande!"
Lära-känna-fasen blir smärtsam och min sociala lägstanivå sjunker något helt otroligt. Jag blir en ganska trist människa.
Efteråt börjar jag ofta fundera över vilken tråkig människa jag måste framstå som i deras ögon. Och det är ju också urtrist. Eller hur?
Hur är det man säger? Osoft?
Very much osoft och jag känner likadant. Jag blir skittråkig i större sällskap, när jag borde vara lite spirituell och kanske rolig.
Och så gott nytt år.
du är ju söt.
