roockpoet

Idag tog jag ut den sista hundringen på kontot och gick till ICA för att köpa lite förnödenheter. Skogaholmslimpa och sånt. Tanten innan mig i kön till kassan krånglade och ställde till ett jäkla hallå där i affären. Den unga kvinnan i kassan förklarade på ICA-svenska för damen hur det låg till och sen var det inte mer med det. Damen vandrade därifrån smått irriterad och den unga kvinnan kände sig missförstådd.

Jag och den unga kvinnan är flyktigt bekanta med varandra. Hon vet vem jag är och vice versa. Vi har aldrig pratat med varandra, men båda är införstådda i den rådande situationen. Vi är känn-igen-disar med varandra.

När jag kommer fram för att betala hälsar hon inte med ett vanligt "Hejhej!", utan ett mer lättsamt och glatt "Hajj!"
I hennes hälsningsfras dolde sig både ett "Tjenare! Jag vet ju vem du är, dig känner jag igen." och ett "Sorry för kärring-bitchen, dom blir sådär när dom slutar få mens."

Där och då hade vi att göra med en perfekt avvägd hälsningsfras. Jag vill påstå att den unga kvinnan på ICA är ett socialt geni.