roockpoet

På min semester fick jag för mig att jag skulle varva ner. Andas ut och bli helt och hållet zen, om man säger. Sagt och gjort, jag tog ett tåg upp till mina vänner i Stockholm och söders vackra kvarter. Den pretentiösa låtskrivaren i mig trivs ju faktiskt där som fisken i det lilla vattnet.

I några dagars tid satt jag på mina vänners innergård medan dom jobbade och slet. Jag sippade kaffe, löste korsord och stötte faktiskt på och utbytte diverse artighetsfraser med Lisa Ekdahl. Goda tider.

Nu är jag sedan två veckor tillbaka på jobbet. Vaknar tidigt på morgonen av någon slags stress och kan inte somna om. Går tidigt till jobbet. Tänker och funderar.

Varje morgon, precis innan jag lämnar min stökiga lägenhet ser jag min korsordsbok. 15 olösta korsord, som en symbol för hur mitt liv är just nu. Allting är ofullständigt och mina tidigare strategier har visat sig vara misslyckade. Det jag måste göra är att titta bakåt för att komma underfund med var det gick snett. Vad jag har gjort för fel. Det känns som ett menlöst steg tillbaka, men ingenting löser sig av sig självt. Jag måste ändra mig nu, annars kommer min tillvaro fortsätta vara resultatlös och ofullständig tills jag dör.

"Helvete", säger jag tyst för mig själv. Sen går jag.