roockpoet

Igår kom jag face to face med mina demoner. Min svarta katt, som jag kallar dom. I ärlighetens namn tror jag att jag är rätt nära den berömda väggen. I spillrorna av ett sprucket förhållande och med ett hundhuvud på ryggen, ska jag resa mig och samla krafter till att spela in och producera ett album. Något jag har drömt om länge och som måste bli perfekt.

Som körsbär på min ruttna glass har jag ett jobb som kräver konstant fokus. Att ha en mellandag finns inte. En extra spark i skrevet är min ansträngda ekonomi. Jag betalar alldeles för mycket för en lägenhet, vars stora yta endast förstärker ekot av tystnaden och tomheten i mitt liv just nu.

Jag gick den mest planlösa promenaden i mitt liv igår. Följde fötterna dit dom tog mig. Hamnade på öster, utanför porten till Amandas gamla lägenhet. Jag vankade av och ann, kring brandgula gatljus och fuktig asfalt. Någonstans bland små gräsplätter och cykelvägar klöste min svarta katt hål i ryggen på mig. En osynlig arm drog tag i nacken och slungade mig bakåt. Såret från klorna har blivit infekterat och jag blöder. Jag blöder ork och lust.

Min ork, lust, glöd, gnista - kalla det vad ni vill - forsar ur mig som en flodvåg. Jag har hissat svarta segel emot en becksvart horisont.

Idag är ingen drömdag. Bakfull och jävlig är jag. Amandas mamma kommer och hämtar hennes prylar. Hundhuvudet blir bara tyngre och tyngre.

Tack jag hittar till städernas vrår
Jag har varit där så många gånger
Jag har gått som en tondöv
på dåliga gator och glömt
Alla himmelska sånger

Visa vart ni möter varandra
Visa era darriga händer
Jag har letat på tusentals gator
I hundratals städer
I olika länder

Jag fann ingenting
Jag fann ingenting

Ni som inte kan relatera vet inte hur jag mår. Och ni kan dra åt helvete.

Lägenheten jag bor i hyr jag i andra hand av min vän Anna-Maria. Inga som helst dokument är påskrivna och fakturorna är fortfarande adresserade till henne. Fram till idag har detta känts lite fnösigt. Jag har liknat min person vid en vegabonds. Rotlös och otrygg. Fram till idag.

Ponera att jag är sugen på... säg en pizza. Klart som korvspad att Anna-Maria fixar en La Bousola med snuskigt mycket mild kebabsås snabbt som attan. För tänk om jag skulle få för mig att glömma hyran i några kvartal.

Vad trist det skulle bli då för stackars Anna-Maria.

Bouenos Dias.

Mattias är en störig fan. Ställer dumma frågor och har sig. Spänner upp sina cockerspanielögon och tennismatch-vrider på huvudet så fort det är ändringar på gång. Det kan handla om vad som helst, egentligen. Mattias blir orolig i alla fall. Får barngnäll på rösten och darr på läppen.

Mattias retar mig till vansinne i sin avsaknad av stake. Alldeles rosenrasande blir jag när jag tänker på den ryggradslösa jäveln!

Hatar ni också fjantar som dricker te ur överdimensionerade koppar? Ni vet vilka jag menar. Dom lär rymma, i runda slängar en liter vätska. Te-fjantarna reder två satser vattenkokarvatten, slänger ned en påse och börjar mysa. Maniskt pimplar dom te, invirade i någon ekologisk pläd i naturfärg.

Dom retar mig något fruktansvärt. Till vårdhemsvansinne retar dom mig. Jag biter i tungan och knyter näven i fickan när jag tänker på dom.